Första intrycken: Fitbit Flex

Som jag tror att jag har nämnt här tidigare ska jag recensera Fitbit Flex här i bloggen. Det är en ”aktivitetsräknare”, som räknar kalorier och steg. Den är vattentät och snygg och det pratas mycket om den bland gadgetnissar och träningsnarkomaner.

Jag har bara använt FitBit Flex i några dagar, och återkommer med en heltäckande recension här snart, men tänkte ändå ge er en liten statuskoll så här långt:

Det var (tycker jag) väldigt krångligt att få igång den och fatta vad man skulle göra med den. Att skapa ett inlogg såg först lätt ut, med Facebookinloggning bland annat. Men när man klickade på den symbolen var man ändå (!) tvungen att fylla i e-postadress och lösenord. Sedan krånglade det ytterligare för mig så att jag inte kom igång, därför lade jag ifrån mig den ett par dagar.

Man vill ju bara att tekniska prylar ska funka direkt och vara intuitiva och användarvänliga. Dessutom fattar jag inte varför man måste ha TVÅ donglar – en för att ladda och en för att koppla FitBit:en till datorn. Det är fortfarande obegripligt för mig, hade helst sett en dongellös lösning med någon smart USB-koppling direkt från armbandet in i USB:n, men en dongel kan jag leva med. Två däremot – nej tack.

Hursomhelst kom jag igång till slut och fattade hur man skulle knacka på armbandet för att den skulle visa de små dioderna på den väldigt stealthiga skärmen som man knappt ser (vilket så klart mest av allt är snyggt).

Nu har jag kommit igång och använder den, men batteriet räcker ”bara” i fem dagar vilket jag kan tycka är lite lite, trots att de trycker på det som ett köpargument. En manick utan skärm och med supersmå dioder som lyser max en procent av tiden borde ju inte dra så mycket ström, men det är ju så klart själva mätningen som drar. Den är ju igång dygnet runt istället. Jag är lite kluven till batteritiden alltså.

Vi får se hur det går, om någon vecka eller så får ni en hel recension av FitBit Flex som jag har på mig var jag än går just nu. Det var allt för idag, ha det gott allesammans!